Saker tar tid och jag vill låta det ta sin tid. Samtidigt funderar jag på om jag kommer stanna här och det inte blir så mycket mer det här livet.
Jag började med Paranormal.se ca 1995. 1998 började jag bygga mitt ramverk för uppslagsverket. Version 3 av uppslagsverket lanserades ca 2002, som använder det jag nu kallar Paraframe. Någonstans runt 2007 började jag på version 4. Efter ca två års arbete var kanske 90% av grunden och konverterings-programmet klart. Paranormal v4 bygger på det jag idag kallar RDF::Base. Det var ungefär då min energi tog slut. Jag klarade inte av att ta hand om den levande community Paranormal.se var, underhålla existerande system, och samtidigt pusha på utvecklingen av version 4. Och antalet aktiva medlemmar började minska.
Saken är den att jag fortsatt utveckla Paraframe och RDF::Base sedan dess och använt samma system i mitt lönejobb och även för Direktdemokraterna i röstsystemet GOV. Och under dessa år har systemen blivit allt bättre och smartare och stabilare och snabbare.
Men det har alltid varit ett enmansprojekt. Jag hinner inte med i utvecklingen. Jag har skapat ett system som har samma funktionalitet och bredd som andra system som har hundratals programmerare och stora företag bakom sig. Det är ohållbart.
Och nu är vi på väg att avveckla systemet även på mitt lönejobb och det är början på slutet av ett 15 år långt projekt och det är hemskt sorgligt.
Så vad gör man när livet tagit slut? ... Jag skaffade platt-tv, Playstation och bestämde mig för att släppa allt och bara inte göra något alls. Och vara öppen för vad som kommer, utan att pusha något. ... Och jag börjar känna mig uttråkad. 🙁 ... Trött på både datorspel och filmer och annat.
Så när nu min privata HD gick sönder tillsammans med många år av icke avslutade projekt, så känns det både ännu mer tråkigt och samtidigt som att det är en möjlighet att släppa även det.
Paranormal v3, v4, Paraframe och RDF::Base (ritbase) ligger numera på github/aigan.
Det har hänt ganska mycket sedan jag började 1998. Fantastiskt hur mycket webben har utvecklats på den tiden.
För tillfället jobbar jag mestadels med Node.js och Neo4J så där har vi lite gemensamt. Och jag sitter för tillfället med Google Maps API.
Jag vill också säga att min egna RDF::Base har fler och smartare funktioner än Neo4J. Det känns som ett stort steg bakåt att använda Neo4J.
När jag ser hur mycket det finns och och snabbt det rör på sig så undrar jag om jag verkligen vill utsätta mig för det. Jag undrar om jag skulle klara av att hänga med. Jag brukar ta ganska lång tid på mig, men det är såklart relativt. Och det skulle vara kul att vara en del i ett större projekt.
