Igår kväll spelade jag klart The Witcher 3: Wild Hunt – Blood and Wine som är sista expansionen och avslutningen på hela serien. Jag tog en paus från spelet när jag fastnade i slaget mot Dettlaff. Jag kom fram till att jag skulle behöva en Potion of clerance för att göra det enklare och jag hade inte någon med mig. Så jag tänkte jag skulle behöva spela om en stor del av spelet. ... Men nu istället så tog jag en titt på youtube för att se hur det är meningen att du ska kunna klara striden utan att dö. ... Och sänkte svårighetsgraden från "Sword and Story" till "Just the Story" vilket inte alls var så enkelt som jag trodde. Var fortfarande tvungen att använda rätt taktik. Och jag lyckades ta mig igenom det.
Följande är spoilers för spelet. Varning...
I Witcher påverkar du världen och många beslut du tagit får stora effekter långt senare. Mitt slut kändes ganska sorgligt. Och huvuddelen var på grund av saker som hände säkert hundratals spel-timmar långt tillbaka i tiden.
Eftersom jag åter tittat närmare på Asperger så tänker jag på det nu, men det är möjlgit att många haft samma problem. För tydligen har jag gjort val där jag inte lyckats skapa god kontakt med mina karaktärer och jag har varit totalt ovetande om det.
Tydligen ska man ha skapat en serie med goda minnen med Ciri. Och det verkar som om jag misslyckats helt där. Som jag missat stor del av spelet och valt att inte få god kontakt med henne. Så därför kom hon inte tillbaka. Hon är kanske död.
Och jag lyckades heller inte få någon relation med varken Triss eller Yennefer. Och då försökte jag verkligen med Triss och samtidigt nobbade yennefer. Men det gick inte ändå.
Dessutom hade jag vägrat att ta del i att döda Radovid och misstänker att det satt hela landet i ganska hemskt tillstånd med fortsatt förföljelse och bränning av häxor.
Och i Blood and Wine slutade det med att både Syanna och Anna Henrietta döda. Jag trodde jag agerade optimalt för att få en så positiv utgång som möjligt men istället blev det katastrof.
Så när huvudquesten var klar och jag var tillbaka på min vingård så var det Dandelion jag möttes av, och inte Ciri eller Tress eller Yennefer. 🙁
Och undrar lite hur jag så totalt kunnat sumpa relationen med Ciri. Verker inte som om jag gav henne dåliga minnen. Tror snarare jag var helt neutral. ... Som att stressen från tidigare relationer (IRL) gjort att jag är för rädd för att uppröra känslor.
Spelet är fullt av moraliska dilemman. Det finns sällan något som är tydligt rätt/fel. Alla är offer av omständigheterna. Dessutom är det meningen att du ska vara neutral för att inte blandas in i politiken. Ungefär som att läkare hjälper alla.
Jag gillar en sekvens där du på sätt och vis blir ställd inför rätta för hur du behandlat de som människorna kallar monster. Troll, med flera. Och där hade jag, tror jag, klarat mig bra. Dvs inte diskriminerat mot dem. Dvs inte spelat in i identitetspolitik.
Men samma försök för att hålla mig neutral och öppen för olika kulturer ledde till ganska tragiskt slut i samband med "Ladies of the Wood". Jag försökte att vara öppen för allas rätt att välja sitt egna liv.
Jag lät "the black beauty" fly. Jag tänkte igenom alla alternativ väldigt länge innan jag gjorde valet. Och jag ångrar mig egentligen inte heller. Men jag beklagar effekten av det.
Minns inte så noga. Men har för mig att alla the people of Downwarren hade försatt sig i den positionen att de bär skulden till vad som hände. Det är väl lite som att gå med på att hålla en oskyldig person fängslad bara för att personen skulle söka hämd ifall den blev släppt fri. Om du ska vara opartisk och rättvis borde du ju inte fortsätta straffa en person för att den TROLIGEN kommer att begå ett brott i framtiden. ... Det är ju som att fortsätta hålla oskyldiga fångar i Guantanamo Bay för att de vid det här laget troligen blivit så hatiska mot USA på grund av hur de blivit behandlade.
