Läser boken Det alkemiska bröllopet av Lindsay Clarke. Esoterisk roman med många alkemiska och hermetiska teman. Och den tar även upp vad som kallas soror mystica, Magiska syster. Och här är ett utdrag ur sidan 203-204. Ganska synkront läser jag just detta nu, samtidigt som jag funderat på vad det är jag själv söker hos mig själv och mina vänner:
"Missförstå mig inte. Hon är i högsta grad med oss andligen. Det du såg den där kvällen... ja, sånt händer. Vi blir trötta, och ibland låter vi det gå ut över varandra. Men..." Han vände blicken mot mig. "Vi betyder en hel del för varandra." Det fanns en vädjan i hans ögon, nästan ett överlämnande på nåd och onåd till mig. "Jag hjälpte henne igenom en svår tid, förstår du. En tid då hennes gåvor gav sig till känna i omskakande upplevelser... Omgivningen förstod sig inte på dem. Det är därför hon helst inte talar om dem. Ingen förstod deras vikt och betydelse förrän..."
"Hon träffade dig."
"Ja."
Hans blick sökte sig bort igen, Jag frågade mig om han inte trots allt var överbeskyddande. Det vore inte första gången en man som kärleksfullt hade stött en kvinna under en kris upptäckte att han själv hade behov av att hålla kvar henne i ett beroende också när hon blivit stark igen. Det gick också att spela Riddar Blåskägg på ett varsamt sätt.
"Jag vill inte att du ska tro att det är ensidigt", återtog han osäkert. "För mig... Ja när det blev hon och jag... så fick jag en ny känsla av mening. Jag hade sysselsatt mig med den alkemiska visionen en längre tid, men det hade reducerats till ord, idéer, inte stort mer än en välvillig inställning till änglarna, om du så vill. Men Laura var det jag bara kunde tänka. Det jag om och om igen måste kämpa mig fram till är instinkt hos henne. Hon gör det verkligt för mig. Till skada för henne själv, tror jag ibland."
Alkemi är inte en objektiv lära. Därför finns bara tolkningar av alla dess slag. Dagens alkemister är konstnärer, byggare, trädgårdsmästare, etc, som genom att med hela sitt hjärta skapa i världen, gör det för att transformera och transcendera sig själv. Det är min tolkning.
Lika så finns det ingen definition eller objektiv kunskap om vad soror mystica är. Men för mig är det den person som genom sin feminina princip inspirerar och driver på alkemistens magnus opus, genom en nära själslig kontakt.
Magnus opus är "det stora arbetet" vilket helt enkelt är att bli "fulländad" i dig själv. Ett sätt att säga det är att integrera jaget med det högre jaget. Det illustreras som giftermålet mellan sol och måne. Detta är ett giftermål inom dig själv mellan ditt psyke och ditt högre jag eller det gudomliga. ... (Det är inte på något vis ett giftermål med soror mystica.)